Sagan om förlaget utan böcker, ett par oslipade diamanter och en förskola.

February 14, 2017

Det var i hallen på dagis, med en drös barn som härjade bland blåa skoskydd och regnkläder, som Åse Bergström tog kontakt med mig första gången. Hennes sambo hade sett min sambo i samma grupp på Facebook och känt igen ytterdörren, klickat på honom, klickat vidare på mig och hittat min författarsida. Därför inledde Åse konversationen med att säga: "Hej, du skriver barnböcker." och när jag bekräftat detta fortsatte hon med att hala upp telefonen och säga "Jag vill illustrera dem." I efterhand har Åse berättat för mig att hon var skeptisk ett bra tag efteråt eftersom jag sa "JA!" på en gång. Jag förklarade för henne att jag var van med att bedöma kvalitet och att hon har det berömda "det", ett konstaterande som hon så smått börjar ta till sig. Där och då inleddes ett nära samarbete, eller ska vi säga nära sammanbrott Åse? Aldrig på varandra konstigt nog, men på allt yttre pill och strul och alla nybörjarmisstag vi gjorde. Nu har vi bättre scanner, bättre rutiner och bättre kontakter och releasen närmar sig med stormsteg.

 

 Redigering när den blev som mest handgriplig.

 

Share on Facebook
Share on Twitter
Please reload

Featured Posts

Win-Win, berättelsen där poängen bara är.

March 14, 2017

1/1
Please reload

Recent Posts
Please reload

Search By Tags
Please reload

Follow Us
  • Facebook Classic
  • Twitter Classic
  • Google Classic
  • Facebook - White Circle

© Wistories Publishing House, 2019